Äventyr på resa del 1

Händelse i London under mellandagarna 2005.

Jag hade åkt till London och hälsade på en döv vän där och bodde hos honom ett par dagar. En dag ville jag åka och shoppa på något shoppingcenter eller i stan. Min vän kunde inte följa med, han skulle jobba.
Så på morgonen åkte vi tillsammans med bussen till en t-banestation. Han förklarade för mig vilka hållplatser som bussen ska åka förbi och hur många de var. Han visade mig ett vitt hus som såg ut som ett varuhus, det huset skulle jag titta efter på vägen hem, efter det huset skulle jag plinga.
Ok, så långt var allt klart.

Vi klev av vid t-banestationen, och han visade mig vägen till den busshållplats jag skulle gå till sen när jag kommer tillbaka i eftermiddag. Den är inte på samma plats där vi klev av. Den hållplatsen där vi klev av ligger på ena sidan av t-banehuset, och den andra där jag ska kliva på ligger på andra sidan av huset, man ska gå förbi huset och sen över en liten korsning. Lite förvirrande. Så vinkade han av mig i tunnelbanan och jag åkte och shoppade under julrean.

Senare på eftermiddagen kom jag tillbaka till samma t-banestation med fullastade shoppingkassar, och gick till den hållplats vännen hade visat mig. Klev till och med på rätt buss 196, kollade bussnumret noga. Jag hittade inte det där vita huset som jag skulle titta efter, det var så mörkt ute nu.
Jag räknade de hållplatser som bussen åkte förbi. 6 st hållplatser skulle det vara. När jag klev av vid den sjätte hållplatsen, kände jag inte igen mig. Var är den där kiosken där jag köpte endags-busskortet imorse? Var är den där frisörsalongen bredvid kiosken?

Jag klev snabbt in i bussen igen och gick fram till busschauffören. "Ursäkta" sa jag till honom "men jag tror jag har missat min hållplats" och frågade om han visste var min hållplats var. Han sade med hög röst att jag borde ha frågat honom redan när jag klev på, och sen sade han något mer som jag inte hörde. Jag tror att han sa: "så kunde jag ha visat dig var du skulle av".
Ja, ag borde kanske ha frågat honom redan när jag klev på, det tänkte jag inte på tidigare. Jag bad om ursäkt, men nu ville jag veta hur jag ska åka tillbaka till hållplatsen. Bör jag byta buss och åka tillbaka samma väg? frågade jag honom.

Här blev han ordentligt arg och skällde på mig. Han sa en massa ord som jag inte alls uppfattade vad han sa. Jag vet inte varför han blev så arg. En kvinnlig passagerare som stod bredvid mig, pekade på en busshållplats på andra sidan gatan. Jag tackade henne och klev av bussen och lämnade busschauffören fortfarande skrikande. Lite pinsamt när alla i bussen tittade på mig.

Gick snabbt över till andra sidan gatan och ställde mig vid den busshållplatsen och väntade. Såg att bussen fortfarande stod kvar på andra sidan och att busschauffören nu hade börjat gestikulera vilt. Ojdå. Efter någon minut körde han äntligen iväg med bussen.

Väntade i cirka 10 minuter, sen kom bussen och jag klev på. Den här gången bad jag chauffören (en annan, inte samma som tur var!) att säga till mig när vi kom fram till t-banestationen. Jag tänkte åka hela vägen tillbaka till tunnelbanan, och sen sms:a till min vän att komma och hämta mig.

Bussen körde förbi ett par hållplatser, 3 st räknade jag dem till. Vid den 4:e hållplatsen såg jag plötsligt "min" kiosk och frisörsalong. Plingade snabbt och klev av. Puh! Äntligen en välbekant miljö! Resten var lätt. Gå förbi kiosken, svänga till höger, sen raka vägen fram till min väns hus.

Ja, det var den dagens äventyr!

Jag sms:ade om händelsen till min syster och hon svarade: "Gå inte vilse igen, låt kompisen följa med nästa gång! Gör inga dumheter nu!" skrev hon i sitt sms.